Replik: Det var en ogenomförbar kompromiss

Karin Thomasson (MP) angriper mig och Centerpartiet i en insändare i ÖP (29/4). Jag kunde inte stödja vare sig Alliansmajoritetens eller oppositionens förslag i riksdagens omröstning om uranbrytning i onsdags. Den reservation som Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet stod bakom var en otydlig och ogenomförbar kompromiss med krav på både kommunalt veto och lagstiftning. Det enda rimliga är att man väljer antingen eller. Jag vill jobba för en tydlig lagstiftning mot uranbrytning i Sverige. Det är beklagligt att Miljöpartiet väljer att attackera i debattartiklar. Det konstruktiva hade varit en kontakt när vi har i grunden samma mål.

Per Åsling (C)

Vi måste lagstifta mot uranbrytning

PRESSMEDDELANDE 2011-04-27

Per Åsling, riksdagsledamot (C), från Jämtlands län avstod från att stödja alliansmajoritetens förslag i den del som gällde uranbrytning i dagens riksdagsvotering om minerallagen.

Den del av beslutet som innebär att markägarnas och kommunernas insyn vid prospektering ska ökas stöttade Åsling men han var inte nöjd med formuleringarna om uranbrytning där majoriteten stannade vid att enbart slå vakt om det kommunala vetot.

– Jag har trott och tyckt att det kommunala vetot mot uranbrytning är den bästa garantin vi i Jämtlands län kan få mot uranbrytning, och det tror jag fortfarande gäller i det korta perspektivet. Men långsiktigt måste vi sannolikt gå längre. Agerandet från prospekteringsbolag med flera skapar osäkerhet i våra bygder. Vi måste hitta en lagstiftningslösning som en gång för alla löser frågan och förbjuder uranbrytning i Sverige.

Det fanns i riksdagsvoteringen en reservation som talade om just en lagstiftning mot uranbrytning i Sverige. En kompromissreservation sammanställd av socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet i näringsutskottet.

– Problemet med reservationen är att den dels ville ha kommunalt veto, dels beställde en lagstiftning, och inte på något sätt reder ut hur dessa ska förhålla sig till varandra. Jag tror att det enda rimliga till slut är att man väljer antingen eller. Det fanns motionsskrivningar som var mycket tydligare, men i förslaget till beslut i riksdagen vågade de som stod bakom kompromissreservationen inte ta lika tydlig ställning. Därmed blev det omöjligt att rösta på reservationen.

– För Jämtlands län är uranbrytning och det kommunala vetot stora och nära frågor därför tar jag allvarligt på dessa frågor. Jag vill verka för en tydlig lagstiftning mot uranbrytning i Sverige, och det kommer jag att fortsätta med i mitt parti och i riksdagen, och jag utgår från att vi kommer i mål under mandatperioden, helst under det här året, säger Per Åsling.

Det blev fel att jag åkte till Göteborg

Pressmeddelande 2010-03-26

Per Åsling (c):

– Det blev fel att jag åkte till Göteborg.

Per Åsling, riksdagsledamot för Centerpartiet i Jämtlands län, kommenterar sin utkvittning från den uppmärksammade riksdagsvoteringen om uranprospekteringen.

– Jag inser att jag resonerade fel. Jag borde ha varit på plats i kammaren och avstått från att rösta, istället för att resa till Göteborg för att jobba med turismfrågor. Turismfrågor är sannerligen väsentliga för vårt län men jag borde ändå den här gången ha valt annorlunda.

– Jag försökte i riksdagsdebatten göra det tydligt varför jag inte kunde rösta på regeringens förslag, men jag borde ha insett att utkvittningen skulle dränka den förklaringen. Detta drar jag lärdom av.

Utgången av voteringen hade blivit densamma oavsett om Per Åsling stannat i riksdagen eller ej.

– Jag kommer nu mot regeringen att fortsätta driva frågan utifrån de krav som Centerpartiet i Jämtlands län lagt fast. Inte minst mot bakgrund av den vilja som den rödgröna oppositionen visar att inskränka det kommunala vetot. Den som lyssnade på debatten i kammaren fick den inställningen mycket tydligt formulerad från socialdemokratiskt håll.

Sälj ut Vattenfalls tyska verksamhet

Svenska folket äger via statliga Vattenfall kärnkraftverk i Tyskland. Den tyska verksamheten är också mycket expansiv när det gäller att bygga ut kolkraft. Vattenfalls tyska verksamhet är ett stort finansiellt risktagande, eftersom ägarna av kärnkraft, med all rätt, har det fulla kostnadsansvaret. Detta innebär att en kärnkraftsolycka på tysk mark ska bekostas av svenska skattebetalare.

Jag tycker att det är rätt att kärnkraftsindustrin själv ska stå för sina kostnader. Så kommer det även att bli i Sverige som en följd av årets energiuppgörelse. Den svenska kärnkraften har under alla år varit starkt subventionerad.

Värt att notera är att ledande affärsbanker avråder från investeringar i kärnkraft. Risktagandet är för stort.

Jag har en rak lösning: Sälj ut skiten i Tyskland. Vattenfall måste ha fullt fokus på att bidra till den svenska energiomställningen och satsa på klimatriktiga, gröna energikällor.

Vattenfalls agerande väcker frågan om det är rätt att svenska staten ska vara ensam ägare till Vattenfall. Lösningen i Europa är ofta att staten sålt ut delar av kraftbolagen. Sveriges riksdag och regering måste i första hand ägna sig åt politiskt arbete.