När argumenten tryter tar osakligheten vid

Jens Nilsson tar i från fötterna och hävdar att det var ”patetiskt” att läsa mitt inlägg i ÖP om energiuppgörelsen.

Regeringens överenskommelse innebär inte, som Jens Nilsson hävdar, att det öppnas upp för uranbrytning. Om Nilsson har någon form av bevis för att så skulle vara fallet, är han välkommen att presentera dem för mig.

Att överenskommelsen skulle vara ett ”hårt slag” mot de entreprenörer som satsar på förnyelsebar elproduktion är även detta helt taget ur luften. Tvärt om välkomnar de förnyelsebara producenterna regeringens förslag. Äntligen har de fått tydliga signaler – och en klar inriktning. Svensk Vindenergi pratar till och med om tiotusentals nya jobb.

Jens Nilsson verkar ha en stor tilltro till kärnkraften som energislag, eftersom han tror på en avsevärd utbyggnad som skulle tränga undan de gröna alternativen. Jag ser tvärt om att kärnkraften är ett dyrt energislag som när den nu måste bära sina egna kostnader får svårt att motivera kapitalister att investera i den. Nu favoriserar inte staten kärnkraften med skattebetalarnas pengar längre.

Även Göran Perssons förre rådgivare, och upphovsmannen till socialdemokraternas idé om ”Det gröna folkhemmet”, Stefan Edman, ger Alliansens energipolitik tummen upp: ”Jag är lite imponerad av alliansens energipolitik. Man går långt och vill ha en kraftig utbyggnad av vind, sol och biomassa”. I samma artikel i Smålandsposten påpekar han också att det inte hände mycket under S-regeringens tid.

Om man, som Jens Nilsson, ska ta i med brösttoner bör man nog också ha något att säga.

Per Åsling (c)

Artikeln publicerades i Östersunds-Posten 2009-02-20