Alliansen är överens om satsningar på Norrlands inland. Det är en riskkapitalfond på två miljarder kronor. Pengarna är tillgängliga och verksamhet kan startas vid årsskiftet. Detta är det största politiska beslutet rörande Norrlands inland i modern tid, och det kommer att påtagligt underlätta för att länets befolkning ska kunna växa med 10.000 fler invånare till 2020, och att det kan skapas 10.000 nya jobb och 10.000 nya företag.

Läs mer i ledaren i Östersunds-Posten.
Här fins en artikel i Länstidningen.

Sedan jag beskrev mitt mål 10-10-10 (10 000 nya innevånare, 10 000 nya företag och 10 000 nya jobb om tio år) för någon vecka sedan har jag flera gånger fått frågan om det är möjligt. Och det är det givetvis.

Inte genom den politiska uppgivenhet som för några decennier sedan låg bakom de statliga (och lågt satta) befolkningsmålen för Jämtland, utan genom vår egen kraft, entreprenörskap och genom att vi aktivt arbetar med inflyttning även från andra delar av världen. Jämtlands län måste snarast få ett eget immigrationscentra, som dels marknadsför våra bygder, men framför allt jobbar med att jämna vägen för inflyttande. Immigranterna behöver hjälp med myndighetskontakter, de behöver rimliga lån till boende och födkrok. Hur många av oss länsbor har inte blivit frustrerade över bankernas misstro på byggande i landsbygd? Vi behöver finansiella instrument för att råda bot på problemet. Jag återkommer i den här frågan.

Att sätta mål och våga tro på dem är något som varit min ledstjärna i allt företags- och utvecklingsarbete som engagerat mig genom åren. Inte minst i Trångsviksbolaget, där många tillsammans vågade, och vågar tro. Jag tror på 10 000 nya innevånare i länet till 2020. Jag vet att det går.

Vi som redan bor här behöver inte övertygas om de kvaliteter som gör vårt län unikt. Maten, skogen och turismen är hörnstenar i den utveckling som byggs nerifrån och upp. Entreprenörsandan och den regionala identiteten lika så. Men det behövs ett samspel där fler än vi själva tror på våra mål.

Immigrationskontor kan vi sätta upp själva, med lite handlingskraft från näringsliv och regionala myndigheter. Men det krävs mer.

Jag vill försöka förverkliga ett regionalt frihetspaket, med möjlighet till frihet från statlig inkomstskatt eller frihet från studieskulder för dem som flyttar in. En tredje valmöjlighet är extra barnbidrag och flerbarnstillägg.

Jag har också pekat på behovet av en sammanhållen regional bostadspolitik, med generös planering och fungerande krediter för landsbygdsboende.

Till dessa konkreta åtgärder skulle jag vilja lägga några, kanske mindre konkreta, men lika avgörande, åtgärder. Den första handlar om att stödja lokala centrum, som ger service åt den omgivande landsbygden. Jag har aktivt försökt arbeta med att stoppa mack-döden på landsbygden som en del av detta.

Det finns sedan länge ett stort intresse för ”tätortsnära landsbygdsboende”, där man har tillgång till natur och avskildhet, men också till de bekvämligheter som tätorten ger. När den lilla tätorten dör och servicen försvinner är risken stor att också den omgivande landsbygden börjar förtvina.

I stor utsträckning är detta vad vi gjort i Trångsviken, där vi visat att också en mycket liten ort med ett strategiskt läge och med strategiska satsningar på närservicen kan växa och attrahera nya invånare.

Den andra åtgärden handlar om att stödja det lokala föreningslivet och byalagen, kanske med bygdepeng från vindkraft som lokalt utvecklingskapital.

Den tredje aspekten handlar om vilket ansvar man har som politiker. En förutsättning för Trångsvikens, liksom andra landsbygdssamhällens, utveckling, har varit en grundläggande samsyn över partigränser och andra liknande barriärer om avgörande delar i den lokala utvecklingspolitiken. Börja med mål och människor så kommer man långt.

Jag vet att målet 10-10-10 kan nås. Med vårt läns unika kvaliteter, med jämtarnas engagemang och kärlek till hembygden och med en förnuftig politik finns ingen anledning att tro något annat.

Öppet brev till:
Generaldirektör Inger Andersson, Livsmedelsverket
Generaldirektör Mats Persson, Jordbruksverket

Regelförenklingar för gårdsslakterier

Det är inte alldeles enkelt att komma igång med ett gårdsslakteri. På min länsturné på cykel häromdagen blev jag varse de olika problemen. Jordbruksdepartementet har visserligen lyckats bäst av alla departement med sitt arbete att minska på regelkrånglet, med hela 37 procent, och det över alla områden. Men trots regeringens olika regelförenklingar på området, finns alltjämt en rad hinder. Det handlar bland annat om alla krav som finns för att få verksamheten godkänd. Många olika myndigheter ska här säga sitt. Kylkrav, rengöringskrav, avfallskrav, många är de krav som ska uppfyllas och dessutom dokumenteras, ofta varje vecka. Annars blir det böter. Regler och metoder för besiktning kan också vara svåra att klara av.

Att starta gårdsslakterier blir allt mer intressant för många företagare och jordbrukare. Det handlar om att erbjuda en medveten konsument närproducerat kött från djur som betäcks, föds, växer upp, slaktas och styckas på ort och ställe. Inte sällan försäljs köttet också på gården, i en gårdsbutik.

Närproducerat och småskaligt är två nyckelord för denna verksamhet som verkligen ligger i tiden. Är produkterna därtill ekologiska och KRAV-märkta ökar intresset av att köpa ännu mer. Konsumenterna vill kunna följa hela kedjan. Det känns tryggt och är bra för djuren och miljön. Dessutom medverkar man med sina köp till bärkraftiga företag både inom primärproduktion och förädling.

De jordbrukare som jag har mött och som sysslar med detta menar att gällande regelverk hos myndigheter inte utvecklas i samma takt som intresset för småskalig verksamhet. Regelverket möter inte heller upp det ökade intresset i samhället för att handla närproducerade varor. De hävdar till och med att om de vetat om hur många regler och hur mycket byråkrati som omgärdar slakteriverksamheten, så hade de aldrig dragit igång det hela. Regelsystemet måste nu förändras. Det är inte rimligt att samma krav ställs på stora industriella slakterier, som på små gårdsslakterier med mer begränsade resurser.

Min fråga till er är nu: Vad avser ni göra för att underlätta för dem som vill starta eller som redan bedriver gårdsslakterier?

Per Åsling, riksdagsledamot (C) i Jämtlands län

Replik på debattartikel i ÖP 24 juli av Susanne Pripp och Eva Östling Ollén

Tjänstesektorn är en av de kraftigast växande branscherna i Sverige. Här kommer många av framtidens jobb och nya tjänster att växa fram. Men precis som artikelförfattarna skriver, är de höga kostnaderna en tröskel för företagen att anställa. Med en kraftigt sänkt tjänstemoms skulle många fler ungdomar få möjlighet till anställning. Det skulle också betyda att problemen med den svarta marknaden skulle minska.

Som ordförande i Centerpartiets skattegrupp har jag medverkat att lyfta frågan.I vår rapport prioriteras en sänkning av tjänstemomsen till 12%. Inte minst i vårt län, med den stadigt växande turism – och matupplevelsebranschen, skulle den sänkta momsen skapa många nya jobb. Centerpartiet står också bakom detta krav nu och vi kommer att fortsätta att driva frågan aktivt. Vi har, för att citera Pripp och Östling Ollén, helt enkelt inte råd att låta bli att sänka tjänstemomsen.

Per Åsling

Östersunds-Posten skriver om satsningen på riskkapitalbolaget Tillväxtkassan i Trångsviken, som är under uppbyggnad och ingår i Finanscentrum Trångsviken.

För andra året så har jag trampat runt Storsjön. Det blev dryga 20-talet mil. Det känns bra, varken värkande ben eller öm bak. Vädret har varit bra, förutom en sen eftermiddag när himen öppnade sig. Då satt jag som tur var  i matserveringen vid ångbåtsbryggan i Hara och blev väl omhändertagen av de gästfria Haraborna som hade ansvaret denna vecka. Att cykla skapar unika möjligheter att träffa människor. Jag har träffat ett stort antal vänliga själar som bjudit på allt från förmiddagskaffe till mat och cykelservice.

Storsjöbygden och Jämtland är fantastiskt vackert. Att se landskapet från cykelsadeln gör att sommarskruden blir mer påtaglig; dofterna och sinnesintrycken starka. Som förtroendevald känner jag ett stort behov av att vara ute och samtala med människor. Det har jag verkligen fått göra. Jag har delgivits många kloka synpunkter men också ett stort antal utspel och konkreta frågor som jag kan jobba med.

Jag är mycket nöjd och tacksam för allt, och ser fram emot nästa sommar och Storsjön runt igen.

Hemkommen från Visby och Almedalen kan jag konstatera att det var mitt bästa besök. Jag är nöjd med dagarna på Gotland. Det kan bero på att jag har lärt mig hur tiden ska disponeras. Jag har haft drygt 25 möten med varierande storlek och inriktning. Ett seminarium som jag gärna lyfter fram var ett som Företagarna arrangerade med rubriken ”Vad har vi lärt oss av finanskrisen?”. Mycket spännande och en ytterst kompetent församling där Mikael Wolff, Swedbanks koncernchef, förre riksbankschefen Lars Heikensten, samhällsdebattören  Johan Norberg samt Bo Lundgren och Mats Odell deltog.

I fjol besökte jag den gotländska ön Furillen där fotografen och kreatören Johan Hellström skapat ”Fabriken Furillen”, ett hotell och mötesplats, av det gamla kalkbruket. I år var jag dit med representanter för näringlivet, beslutsfattare och opinionsbildare. Ett mycket givande möte som jag ser som veckans höjdpunkt.

Jämtkraft var på plats i Almedalen och utmärkte sig på ett positivt sätt. Jag deltog i en kvällsaktivitet där elbilar stod i centrum. Representanter för Volvo, Saab och Peugeot lovade att de ska ha elbilar rullande på jämtländska vägar nästa sommar. Toppen!

Dagarna livades också upp av Marianne Larm-Svenssons och Kerstin Arnemos ankomst. Som Almedals-veteran fick jag ta ansvar för de jämtländska tjejerna som tog sina första steg på denna politiska arena.

Trots att jag var ute i ovanligt god tid med biljettbokning så gick hemresan via Skavsta-Nyköping. Ser fram emot nästa års utmaningar i Almedalen.

Förra mandatperioden gick jag till val på parollen mindre snack och mer verkstad. Det är fortfarande mitt sätt att verka för en positiv utveckling för vårt län. Det gäller i alla sammanhang där jag får vara med och påverka. Men inför nästa mandatperiod vill jag utveckla tanken.

Vi måste sätta mål för att uträtta något. Jag tänker sätta mina mål ännu tydligare och redovisa dem. Tanken väcktes när jag lät riksdagens utredningstjänst se över vilka befolkningsmålsättningar de socialdemokratiska ministärerna satte för vår region under utflyttningsåren på 1960- och 1970-talet och vilken påverkan det fick på livskraften i vårt län.

Min slutsats är att ensidig tro på statlig regionalpolitik och befolkningsmål satta i Stockholm, har varit förödande för lokal initiativkraft och utveckling. För att vända trenden och skapa tio goda år av utveckling för länet måste vi sätta nya, egna mål och använda alla verktyg i verkstaden. I grunden handlar det om att frigöra den enskildes utvecklingskraft och de världsunika regionala förutsättningarna i vårt län. Mitt mål är enkelt att komma ihåg. Det lyder 10-10-10.

Första 10:an står för 10.000 nya invånare i länet till 2020. Det tre viktigaste åtgärdena för att lyckas med detta är:

• Ett regionalt frihetspaket. Skapa frihet från statlig inkomstskatt, eller frihet från studieskulder, eller extra barnbidrag och flerbarnstillägg
• för de som flyttar in till regionen.
• En sammanhållen regional bostadspolitik. Planregler och kreditmöjligheter måste stödja dem som vill investera sitt liv och sina pengar i gles- och landsbygdsboende. Kommunerna måste ta ansvar för att det byggs mer och smartare i centrala lägen i länet.
• Öppna regionalt immigrationskontor i länet. Regionen måste aktivt arbeta med att målsätta och skapa konkreta program för arbetskraftsinvandring.

Andra 10:an står för 10 000 nya företag i länet till 2020.

• Det kan ske bland annat genom att skapa regionala energi- och näringslivsfonder baserade på vattenkraftsproduktionen för att öka tillgången till riskvilligt kapital. Målet är att bygga upp en fond till 1,5 miljarder kronor på 10 år.
• Förenkla hela spektrat av entreprenörsregler generellt och rikta särskilda insatser till företagande drivet av ungdomar, kvinnor och invandrare i vår region.
• Frigör vårdentreprenörerna genom ett fungerande och verkligt vårdval.

Tredje 10:an står för 10 000 nya jobb i länet till 2020. Men även det fordrar förstås politiska styrmedel.

• Halvera arbetsgivaravgifterna i hela länet. Skapa branschprogram för kompetensmatchning inom basnäringarna, jord/skog, livsmedel, turism och energiproduktion. Rikta det regionala utbildningssystemet efter dessa.
• Gör länet till försöksregion för utvidgade satsningar på nya tjänsteföretag. Rut och Rot bör följas av Rit och Råd. Rådgivningstjänster och IT-tjänster är en viktig del av den växande tjänstesektorn.

Min valkampanj kommer att handlar om hur vi ska jobba med 10-10-10 programmet. Jag välkomnar alla intressanta förslag under varje rubrik.
Jag kommer själv att före valet utveckla varje område i ett eget program med konkreta åtgärder för att förverkliga våra mål.

Per Åsling, riksdagskandidat, (C)

Den nya politiken som innebär en satsning på förnybara energikällor kommer att ge många nya arbetstillfällen i Jämtlands län och därmed ett stort lyft för länet. I måndags presenterade vi en bioenergirapport och den har mottagits väldigt väl. Vår rapport innehåller nio konkreta förslag om hur Jämtlands län kan bidra till det svenska energimålet om att minst 50 procent av Sveriges energianvändning
ska vara förnybar år 2020. Ladda hem rapporten här »

Det är angeläget att skapa underlag för fler människor att flytta hit. Därför måste politiken underlätta för fler och växande företag, för större rörlighet på fastighetsmarknaden och för kreditgarantier vid nybyggen.
Vi i Centerpartiet vill att staten ska kunna ge garantier med upp till 90 procent av produktionskostnaden, för att underlätta nyproduktion på landsbygden av bostäder, industrilokaler, butiker och andra verksamhetslokaler.

För att frigöra hus som i dag bara används som fritidshus föreslår vi även en sänkning av reavinstbeskattningen. På så sätt blir fler fritidshus permanentboenden och det kommer att lysa i fler fönster under mörka höstkvällar när semestrar och älgjakt är slut.

Brist på tillgängliga bostäder och kommersiella lokaler, samt svårigheter att bygga nya, är ett stort problem på landsbygden i Jämtlands län.

Många vill bo i mindre orter, men får inte tag på en bra bostad. Särskilt stor är bristen för unga och äldre som söker ett lämpligt, billigt boende. Det saknas också lämpliga lokaler att bedriva verksamhet i. Vid nybyggnad är det ofta stora problem att få lån. Detta hämmar utvecklingen i bygderna! En by och en bygd behöver kunna erbjuda många typer av boende och kommersiella lokaler för att utvecklas.

För att underlätta för nybyggnationer i Jämtlands län har jag lyft denna fråga till finansmarknadsminister Mats Odell (KD): Vad är han beredd att göra för att via statliga byggnadskrediter underlätta kapitalförsörjningen för nybyggnad, och därmed boende, på landsbygden?

Artikeln publicerades i Östersunds-Posten 2010-05-30